Det som nu kryper fram gör att Moderaterna kamp om att bli statsbärande kommer på skam. Det är just en sådan hantering som gör att Fredrik Reinfeldt aldrig kommer landsfader utan bara kommer bli ihågkommen som en moderat statsminister som sänkte skatten framför omsorgen av de sjuka.

          Men frågan är var de tre andra partierna i regeringen gjorde? Tänker särskilt på Kristdemokraterna som idag startar sitt riksting i Umeå. Ett parti som med kristna värderingar ska stå på den svages sida i retoriken men i den praktiska politiken sluter upp bakom moderaternas skattesänkningar och med det marginaliserats till knappt fyra procent. Idag så får de bekänna färg och i morgon ringer voteringsklockan…

Media: DN, DN2, SvD, GP, SVT, Ab, Ab2.
Peter Johansson och Sebastian Stenholm på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om defensiva moderaterna, moderaterna, Sverige, systemskifte, Välfärden, sjukförsäkringen

När de anställda med sina fackliga organisationer målas ut som skurken i frågan kring SAAB hoppas jag att de borgerliga ekokammaren begriper hur korkade de är. Vilka har ställt upp på alla turer kring SAAB? Var finns den största lojaliteten?

        Nu försöker media (borgerliga) lägga skulden på facket för de som sker in SAAB. Att facket ser till sina lojala medlemmars intressen är inget annat än att det är som det ska vara. Medarbetarna har under den resa som SAAB gjort tyst och lojalt följt turerna och inte vetat vad morgondagen skulle komma med. Nä Expressen som i en osignerad ledare ger sig på facket är det ett slag under bältet. Ett slag som inte tar utan bara slår tillbaka.

        Grunden är att det från högerhåll alltid ska målas en bild av att facket är emot företag. Företag som är grunden för anställning som i sin tur är en förutsättning för medlemskap. Så inga företag inget fack. Fackets roll verkar vara, enligt ekokammaren, att driva sina medlemmar till arbetslöshet. Tror de själva på detta. Om Expressen och andra ledarsidor på den borgerliga kanten varit vakna och sett de uppoffringar som man gjort för att rädda företagen och jobben under de hundra år som facket verkat. Ta skillnader mot andra länder där strejken är dagligen förekommande mot alla typer av förändringar. Här sitter facket vi d förhandlingsbordet och finner lösningar.

Nä dagens ledare i Expressen missar målet och gör ingen glad…

Media: Exp, SvD, Dagens Opinion.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om SAAB, Facket, ekokammaren,

Hyllningar bortom allt sunt förnuft. När Centern gör bokslut Maud Olofsson så sparar det inte på krutet och frågan är om ens de gamla ledarna i Nordkorea får samma hedersbetygelser?

        Centerns partisekreterare sammanställer 12 punkter som ska förklara Maud Olofssons storhet. Ingressen låter:

”Var tid har sina hjältar. I antikens Grekland och Rom var det främst manliga gudomligheter som kämpade mot märkliga vidunder. I vårt 2000-tal är det en norrländsk ledarkvinna som slåss för människors livsvillkor. Maud Olofssons storverk betyder mycket för Sveriges framtid.”. 

          Maud Olofsson sida vida sida med de Grekiska och Romerska gudar… Det är ingen hävd på självbilden. Partiledaren som sakta men säkert likt Atlantis dränkt Centern i Allianshavet. Snart ett minne blott en legend som ingen kommer veta var sann…

         Jag har tidigare skrivit om Maud Olofsson och de bleka avtryck hon avgivit. Att hon har varit en synlig partiledare är det inget att sticka under stol med. Men har det belönats? Nä! Nu med tal om att nå 20 procent med ny ledning. Om så är fallet varför dessa fabulösa omdömen över en misslyckat ledare. Det Maud Olofsson gjort att hålla samman Alliansen till en kostnad av ett centerparti i förskingringen.

Ser vi sedan på de punkter som radas upp så…

1. Nystarten. Ett trött och håglöst centerparti fick 2001 ny kraft, en tydlig politisk kurs och alltfler anhängare. (Lika med knappt fyra procent… min kommentar)
2. Det öppna Sverige. Socialdemokraternas planer på övergångsregler för att hindra medborgare i de nya EU-länderna från att arbeta i Sverige sändes utan pardon till papperskorgen.
3. Federalismen. Som första parti utmejslade Centerpartiet en klar politisk idé om hur samhället kan byggas ur ett medborgarperspektiv. Från lokal till internationell nivå.
4. Landsbygdslyftet. Från larmet om den regionala och sociala klyvningen till en sammanhållen landsbygdsstrategi och etableringen av Norrlands Innovation.
5. Högforsmötet. Efter decennier av borgerlig splittring bildades Alliansen hemma hos Maud 2004. Få kunde då ana Alliansens betydelse.
6. Detroni(s)eringen. För fem år sedan hade socialdemokraterna styrt Sverige i 65 av 74 år. Men i september 2006 började den postsocialdemokratiska eran när alliansen segrade.
7. Skattebetalarnas pengar. Många ropar på att regeringen ska spendera miljarder av skattebetalarnas pengar på att köpa bilfabriker. Men Maud har bestämt hållit emot.
8. Klimat- och energiöverenskommelsen. Efter Alliansens överenskommelse om klimat och energi har den gröna energin äntligen fått rejäl fart. Och ingen vill investera i ny kärnkraft när pappa staten inte står för notan.
9. Entreprenörsvågen. Förr brukade näringsministrarna kallas pratministrar. Men med Maud vid rodret har nyföretagandet i Sverige slagit nya rekord.
10. Kvinnoförebilden. Den enda svenska kvinnliga partiledare som samtidigt klarat att regera landet. Maud har skapat ambassadörsnätverk för kvinnors företagande som slår nya rekord. Hennes liberala feminism skapar ny frihet för många kvinnor.
11. Nybyggarlandet. Vissa hukar i den nationalistiska politiska snålblåsten. Men Maud vågar ta debatten om att vi behöver fler människor som kommer till Sverige och arbetar.
12. Värderingsskiftet. Steg för steg börjar alltfler förstå att det är människor och företagare som skapar de nya jobben. Inte staten och myndigheterna. Utan alla vi ivriga bävrar.

         Jag tänkte kommentera alla punkter men med dem på bild så talar dem för sig själva. Så likt ivrig bäver gnager Centern av sina egna grenar och snart faller de i dammen och sköljs bort från den politiska kartan…


Bloggat: Ingela Nilsson Nachtweij hyllar på
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Centern, Maud Olofsson, Alliansen, moderaterna,

Kan man kalla det en halv Pudel och då är det ingen vit Pudel som DN lanserar i dagens ledare. På jakten efter en regeringsduglig Allians så försöker de ge råd men kan inte hålla sig från att skjuta på oppositionen. Åter så smyger Socialdemokraterna med Sverigedemokraterna. Allt i DN-tappning…


          I slutet på veckan ska frågan kring sjukförsäkringen dömas av och nu verkar det som om även ekokammaren verkar vakna. Et börjar inse att den sittande regeringen kommer förlora matchen kring humaniteten för de sjuka. Men ingenstans kan vi läsa om själva ärendet utan all plats handlar om strategiska krumbukter. Men DN tar idag för första gången upp frågan kring regeringsdugligheten. Det är en start, men kommer de nå målet…

         Omröstningen kommer ske och det är en regering som kommer åka på däng om inte undrens tid är förbi. Det är en regering som inte klarar den aktuella situationen. Jag har tidigare skrivit om moderaterna som blivit allt mer defensiva och lämnat det ”nya” i historien. Man kan om säga att det nya var en tillfällig fluga… (jaja så sa en viss sosse om internet också, men här känner jag mig mer säker). Allt mer så kommer gammelmoderaterna fram och de som letat sig ur bunkern försvinner allt mer och kvar blir de som är skolade i den moderata bunkern. Cirkeln sluts kring bunkern…

        Vidare så visar åter Socialförsäkringsministern, som duckar i frågan kring sjukförsäkringen, att jaga myten om fusket är det viktigare. Det är en tydlig moderat politik som för var dag som går blir allt tydligare. Men man kan också se hur en klassisk strategi tar form. Se till att leda ögonen på något annat…

         Slutsatsen blir att de ”nya” moderaterna blivit de defensiva och de sakta plockar fram den politik som Reinfeldt gjorde sken av att slängt på soptippen. Allt var gömt i garderoben och dammas nu av…

Media: DN, DN2, DN3, DN4, Ab 1, 2, 3,
Bloggat: Johan Westerholm, Peter Johansson, Sebastian Stenholm, Martin Moberg, Roger Jönsson på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om defensiva moderaterna, moderaterna, Sverige, systemskifte, Välfärden, sjukförsäkringen,

Dagen efter fullmäktige. Det känns inte tomt utan lättande att det är över. Det första halvåret på denna politiska period är över. Känns inte alls som jag längtar till höstterminen ska börja. Men det är bara dagen efter.


          Men nu är det mindre än en vecka kvar till Almedalen. Om precis en vecka sitter jag på färjan med en kall öl och en macka knapprande på datorn eller pratande skit med andra på väg över. Kommer jag fortfarande vara besviken på mitt parti. Besviken på flera plan.

         Det ljusa är arbetet som sker kring sjukförsäkringen och heder åt Tomas Eneroth för sitt idoga arbete för de sjuka. Annars så är det mest  popcorn. Även om en del likt Libyen ramlar rätt så känner jag inte att det finns en linje. Allt från pensioner till IT-Titti famlar förbi och inget fastnar och blir bestående. Lokalt famlar partiet efter att oppositionsrådet fått gå efter förlorat en förtroendeomrösting och igår inte fick ansvarsfrihet i fullmäktige. Men inte bara där famlar det. Enskilda som lägger förslag direkt i fullmäktige och en ett framarbetat program som fastnat i en låda eller om det åkt i papperskorgen. Jag vet inte. Men det är lika som på riksplanet. Håkan Juholt som ordförande i programkommissionen har inte ens kunnat presentera några namn. Carin Jämtin har dock kommit ett steg längre och presenterat namn men sedan… Leif Pagrotsky ska leda en skattegrupp men vi vet inget om det… Stefan Holm ska leda en grupp för barnfattigdomen och…

         Partiet lider och har problem. Siffrorna må gå upp och jag beklagar det för risken att krismedvetenheten sjunker och en gråa vardagen, som förlorat två val på riksplanet och alla sedan 70-talet lokalt, tar vid.


          Ja, jag är bitter och känner mig trött. Givit så många år och offrat så mycket för ett parti som jag känner så mycket för. Ett parti som med ungdomsförbundet räddade mig från den kriminella banan. Givit mig vänner och också min familj. Äventyr i Afrika och erfarenheter som leder mig vidare i livet. Men nu känner jag mig nära en skilsmässa.

         Vill de ledande medlemmarna ha fler medlemmar. Vad finns det att rekrytera till? Frågan är befogad och den hörs bland medlemmar. Ja Håkan Juholt och Carin Jämtin det är en uppförsbacke som ni har framför er. Men om ni inom en vecka visar på att ni vill upp till toppen så finns det krafter som kommer ge er hundra procent, men för var dag som går minskar antalet och de som är kvar kommer orka ge allt mindre. Partiet kommer inte nå toppen.

         Om Socialdemokraterna når toppen är det inte värst för medlemmarna utan för de arbetslösa, sjuka och alla andra som tror på den samhällsmodell som vi format. Den modell som gjort att vi är en av de främsta länderna i världen. Att vi med våra nio miljoner invånare presenterar toppresultat i allehanda grenar från idrott till sjukvård. Allt detta kan gå förlorat om inte Socialdemokraterna tar tag i sig och åter tar fram ledartröjan. Backen är framför oss och på toppen väntar framtiden. Ta den det är möjligt men tiden rinner iväg och snart är det över. Inte bara för mig utan för mitt parti också…

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Carin Jämtin, Peter Högberg, Vimmerby,

Bilden av ett privatiserat land växer sakta fram. Hur det gemensamma byts mot det enskilda. Med skattesänkningar ska den enskilde klara sig själv vid arbetslöshet och sjukdom. En tro att om man skär ner på det gemensamma så sover den enskilde lika tryggt eller tryggare och ingen oro om morgondagen finns…

         Insticken kommer från den borgerliga politiken. Både genom ekokammaren och enskilda politiker. Sakta så skickas testballonger ut och även konkreta förslag läggs i kommuner och riksdag. Det tydligaste systemskiftet är skattesänkningarna som sker i form av ”jobbskatteavdrag” Som en tro att de pengar staten tar in inte gör nytta. Målar upp en bild som om Staten är ond och bara tar pengar från den stackars enskilde. Borta är den pedagogiska bilden av hur skatter betalas in under en del av livet för att nyttjas när man är barn eller gammal. Summan att man nyttjar mer av samhällets tjänster under en livstid än man betalar in. Men den solidariska handling som också sker genom de transfereringar som fördelar pengarna så att vi får ett jämlikare samhälle. Ett samhälle som låter alla var med. Ett samhälle som ligger i topp tack vare minskade klyftor. Det är enkelt uttryckt den Svenska/Socialdemokratiska modellen.

         Sakta så sker skiftet. Vi ser jakten på den sjuke. Att ett fokus flyttas från att samhällets ansvar för att ställa upp med de åtgärder som behövs för att hjälpa den sjuke tillbaka till arbetsmarknaden. Grunden i den borgerliga politiken, även om de kommer förneka det om ni frågar, är att den enskilde ska bära sina egna kostnader och då gärna med att lösa privata försäkringar. Möjligen med en tunn botten för de som inte kvalificerar sig för de privata försäkringsbolagen.

          Vi kan nu ta del av att Allemansrätten ska utredas och visst kan man känna en oro kring de begränsningar som komma skall. Visst har jag en förståelse mot den stora bärindustri som likt gräshoppar skövlar fram över våra lingonmarker. Men en indragning av det allmänna till förmån mot det privata. Vart går gränserna och har man börjat är det så lätt att fortsätta. Se jobbskatteavdraget 1,2,3… Men visst se över är ok men var vaksam. Det finns intressen för alla smaker. I Grekland privatiserar man stränderna…

             Tron på att gemensamt ägt är fult och fel växer sig allt snabbare starkare i landet. En utveckling som den borgerliga ekokammaren med små inspel genom sina kanaler säljer in som sanningar. (Kan inte låta bli att notera att det gemensamma ägda här ofta säljs till andra stater)

              Skiftet pågår och retoriken är älska den svenska modellen samtidigt som man håller fingrarna i kors och gömmer släggan bakom ryggen.

             I veckan ska den extra inkallade riksdagen ta ställning till förbättringar i sjukförsäkringen. Regeringen med moderaterna i spetsen vill inte det och med det som jag skrivit ovan så blir bilden tydlig. Skäl som att utreda frågan är svepande argument. Att man tillsatt en utredning utan att något händer är ett typexempel på hur man vill gömma den politiska viljan att rasera den gemensamma välfärden.

Det växer fram en bild av Moderaterna. Det blev tydligt på kvällens kommunfullmäktige där de moderata kommunalrådet Micael Glennfalk gick i Fredrik Reinfeldt fotspår. Nya moderaterna har blivit defensiva moderaterna. Allt framåt är borta och sikten är bakåt eller stilla stå…

            Under våren har vi sett en regering med allt mer defensiv hållning det senaste är SAAB där ett vänta och se politik har tagit form. Vidare så finns det bara en lösning på all världens bekymmer. Ett femte jobbskatteavdrag och vips så är felen på jorden avgjorda. Defensiva moderaterna kommer inte vinna val. Den framtidstro som gav valsegrar är borta.

            Inte ens ett år har gått efter valet och tröttheten är påtaglig. Inga förslag och jakten på en hungrig opposition med allehanda svepskäl kring regelverk och samverkan med den ena och den andra. Allt i bristen på egna fröslag. 
 

          Går vi ner på kommunalnivå så var det med en brakstart som moderaterna satte sig vid rodret. Popcorn grytan var väl tilltagen (Håkan Juholts var bara en liten plutt i jämförelse). Det var flyttar och det var satsningar men sedan så var det inte så bra och genomtänkt. Tjänstemännen har fått rusa på alla idéer och sedan fått backa tillbaka. Energin tar slut och tilltron till politiken som arbetsgivare mister i förtroende. Det är en dyr resa som en fattig kommun får göra. Men vart efter så kommer resan till en ände och då även kloka förslag behandlas med käka tillrop men när klubban ska landa så är det de defensiva moderaterna på plats och inget händer och inget kan hända.

           Så tre år kvar och energin är redan slut från moderaternas sida både lokalt och nationellt. En anledning är att det inte fanns en tro på att segra i ännu ett val. Idéerna räckte bara fyra och halvt år. I kommunen räckte inte ens idéerna i ett halvt år.

Nä de nya moderaterna har blivit de defensiva.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, defensiva moderaterna, val 2014, Vimmerby, regeringen,

Var går skillnaden mellan en galning och en styrelse? Ja i fallet SAAB så är skillnaden Muller. På frågan var vi placerar denna man kan man diskutera. Men det som väcker mina tankar är frågan kring en styrelse. En person lika med styrelse? Demokrati?

            Med tanke på att det numera bara finns en person kvar i SAABs styrelse så börjar jag fundera kring styrelser och demokratin. När vårt nya kommunalråd landade in så berättade han hur det fungerade i sitt företag. Han lätt medarbetare och styrelsen diskutera frågan och sedan så bestämde han. Som ensam ägare så ägde han frågan och ansvaret. Men bilden in i kommun eller stat är inte jämförbar.

         En fråga som lyft och som närmar sig är om vi ska ha Borgmästare? En person vi väljer och som vi tydligt kan ställa till svars. Jag vet inte om det är en väg att gå? Men idag kan makten vara otydlig och för många ”hemlig”.Det finns ingen att peka på och säga varför gjorde du sådär? I SAAB blir det enkelt allt ljus på Muller.

          Men kan det vara förenligt med demokratin. Förutsätter demokratin många? Eller kan demokratin vara ensam? Vi har idag en representativ demokrati där vi genom val utser en del av de som ska bestämma som sedan plockar ihop ännu ett gäng som bestämmer. De senare delegerar sedan vidare en massa beslut till tjänstemän och myndigheter. Så vem ska väljaren ställa till svars? Vem är ”min” politiker? Visst är det alltid riksdag eller fullmäktige som har det slutgiltiga ansvaret men vad vet ledamöterna där?

           När socialdemokraterna ska se över sin organisation måste dessa frågor finnas med. För om väljarna känner att de inte finner en som är ansvarig för de beslut som tas måste vi kunna fylla den luckan som parti. Ett parti som vill fortsätta vara en folkrörelse. Då måste vi ta på oss ansvaret där samhället misslyckas. Det är då vi växer och får förtroendet att leda riket igen. Carin Jämtin måste nu sätta igån arbetet och det är viktigt att ta in folk utifrån i arbetet. Vi är hemmablinda och låsta i gamla rutiner och organisationskulturer. Se på SAAB styrelse lika med en person (Inte för att vi ska ta efter, men definitionen av styrelse som en grupp,kommer på skam).

           För om vi socialdemokrater lyckas finna en modell som utvecklar demokratin så kommer de andra partierna kunna ta hjälp och då vinner samhället på det. Vi måste inse att vi är störst och med de har vi ett ansvar. Så partiledningen har uppgiften på sig och nu måste det tänkas till och tänkas nytt.

Media: Ab, Ab2 SvD, SvD2, DN, DN2, Exp, Exp2, SVT, SVT2, SR, SR2.
Bloggar: Moberg, Stenholm, Tokmoderaten på ämnet  (SAAB)
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, politik, SAAB, Socialdemokraterna, Nystart,

Och som kom en undersökning till som säger att det går åt rätt håll. Eller? Tja, siffrorna pekar uppåt men de gjorde de innan maj månad för ett år sedan också och sedan… Vi vet vad som hände och de styr fortfarande…

          Johan Westerholm är pessimistisk när det gäller dagens siffror och jag kan bara dela hans syn på frågan. För det värsta som kan hända är att den Nystart som påkallats kommer av sig då många, som inte vill ha nystart, anser att siffrorna talar sitt tydliga språk att det fungerar bra på den inslagna vägen. Vilken väg? Och var i helvete leder den? Ingen vet… Det känns inte som det finns en tydlig linje som vi ska följa. Det lite kråka på vägen varning över mitt parti.

           Det har beslutats under våren om en massa arbetsgrupper som ska föra fram den nya politiken. Politiken som ska leda oss till valseger och ett bättre Sverige. Men inget ser vi eller hör. Inte ett möte verkar inplanerat på sina ställen finns bara en ordförande och sedan inget mer. Tiden rinner iväg och om inget görs så är de opinionssiffror som vi nu skådar toppar som mer bygger på nyfikenhet kring den nya ordförande, Håkan Juholt och missnöje över en osynlig regering. Om inget görs så kommer kring 30-35 procent snart vara ett minne blott och en summa kring 20-25 mer verklighet, om inte lägre.

           Trott det eller ej så rinner tiden för snabbt för att en långbänk ska till. Dels så hinner man inte förankra det nya och den förändringsvilja som föddes på kongressen i maj kommer slockna om inte görs

        Så siffror i all ära och vi är störst men inte länge om inget görs. Partiledningen får med det bakläxa och högstansvariga är Håkan Juholt och Carin Jämtin. Betyget är knappt godkänt. Det finns ljuspunkter i politiken, men om de bygger på tänk eller tur är svårt att avgöra. Skärpning vi är många som vill och vill mycket. Använd oss förskjut inte oss. Det gäller på alla plan i partiet!  

För låt inte gårdagen gälla för morgondagen!

Media: Ab, SvD, DN, Exp, SVT, SR.
Bloggat: Roger Jönsson på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om opinionsundersökning, Opinion, Socialdemokraterna, val 2014, Håkan Juholt, Carin Jämtin,

Kände mig inte nöjd med morgonens postning utan att jag kunde sätta fingret på det. Men så när jag läste Peter Johansson som skådade ner från sitt Röda Berg så kom det. Medias jakt på att alltid sätta dit politikern.

            Jag skrev i morse om den granskning som jag anser inte finns kring politiken och konsekvenserna av politiska beslut. När jag postat så kände jag att jag inte nått själva kärnan i min kritik. Men när man läser Göran Skytte så lossnar det. Det är denna jakt på att förgöra politiker som verkar vara medias främsta drivkraft inte innehållet i motioner och propositioner ”Jag saknar den brinnande samhällsjournalisten som analyserar vad de politiska förslagen konkret skulle innebära för samhället och den enskilde. Vad innebär ett femte jobbskatteavdrag? Den enskilde får mer pengar i plånboken, samhället får mindre vad blir bäst för den enskilde?” . Att tydliggöra konsekvenserna av besluten eller förslagen. Nä hellre spaltmeter åt slipsfärger och Dry Martini recept. Allt i en ”Hänt i veckan mediafixering” istället för att gå tillbaka till de tre O:arna som tufft granskade politiken ocj konsekvenser. Ställde politikerna till svar för deras förda politik och inte deras sexliv eller väskor.

         Jag måste beundra oss som är aktiva som politiker. Oavsett hur mycket vi läser på och sätter oss in i de politiska ämnena så kommer frågan på senaste festen eller inköpet. Men samtidigt så har vi också, om vi ska vara självkritiska tagit medias inbjudan till dans… Men det är dags för en ny dans om både media och politiken ska överleva som trovärdiga parter. Med en en utveckling på dagens innehåll så blir det snart inget kvar.
 
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, Sven ”Plex” Petersson, mediakritik,